Dunkers kulturhus

Besökte Dunkers kulturhus i Helsingborg härom veckan. Anledningen var fotoutställningen "Italia", där fotograferna Anders Petersen, Martin Bogren och Lorenzo Castore visar sina bilder från Italien. Jag hade ju fått ett smakprov av Martin Bogrens bilder som visades på Fotografiska i Stockholm när jag var där i januari. Dunkers är duktiga på att visa foto och jag tycker nog att bilderna kommer mer till sin rätt på de här öppna ytorna. Tyvärr var det glest med besökare, åtminstone den här torsdagsförmiddagen som jag var där. Kanske tätnar det till om helgerna. Man kan ju alltid hoppas.

Fotograferna hade fått varsitt rum att visa upp sina italienska bilder i. För besökarna tillhandahåller Dunkers audioguide, kan väl beskrivas som en blippmojäng med hörlurar. Har använt dem vid tidigare besök, Christer Strömholm, feb 2014 och Hans Gedda, aug 2014, där det har fungerat bra och tillfört mkt till visningen. Den här gången var det inte så omfattande. hade varit kul att få lite info från resp fotograf om motivval, platser, teknik osv. Nu blev det mer allmän översikt, ungefär vad som stod att läsa på det informationsblad som fanns upptryckt. Kändes lite torftigt, men å andra sidan, en bild ska ju säga mer än 1000 ord.

Anders Petersens bilder är tunga med hög kontrast och mycket svärta. Petersen går nära, han är inte blyg. Det känns ibland som kameran tränger sig på, det finns en stark ambition att vara närvarande. Det är inget finstämt betraktande utan rakt på. Jag har svårt att känna det specifikt italienska, känns mer som han hängt med ett gäng slitna människor på en nattöppen krog i Hamburg för länge sen. Men, bilderna är fantastiskt bra. Åven om det känns mer Anders Petersen än Italien.

Martin Bogrens bilder är en helt annan sort. Men även de väldigt bra. Lågmält, finstämt betraktande. Bilderna är med avsikt mer eller mindre oskarpa. Jag vet inte vad han använt för kamera, verkar som en gammal lådkamera med dålig närgräns. Det känns också lite underligt med repor och andra skador på filmen. Det är sådant man ser hos nybörjare som inte lärt sig hantera en våt emulsion. Här används de defekter som man definitivt ville undvika på den analoga tiden, till att förstärka en känsla. Hursomhelst är helheten av Bogrens bilder både bra och intressant. Men det hade varit roligt att få veta mer om hur han tänker. Kanske är han inspirerad av de konstnärer på 30-talet som medvetet repade negativen genom att lägga dem på på golvet och gå på dem?

Om Petersens och Bogrens bildkollektioner hänger ihop så spretar det desto mera hos Lorenzo Castore. Massor av stora bilder täcker väggarna. Det är svårt att se ngn röd tråd. Här finns det mesta. Människor, djur, porträtt, gruppbilder, färg, svartvitt. En minst sagt brokig skara. Men det är också här man kanske får den bästa känslan av Italien. 

Jag själv fotograferad i den lilla studio som finns uppbyggd på Dunkers. Studion finns i en utställning om helsingborgsfotografen Nelly Gustavsson verksam 1903-1928. Även den väl värt att kika på.
Foto: Inga Fredlund