Jag gillar att gå på loppis, så det blir en hel del besök på sådana. Jag tittar mest efter böcker och inredningsdetaljer men även annat som det kan vara svårt att klara sig utan. Också förstås fotogrejor. När det gäller böcker är jag ganska sparsmakad, har begränsat med utrymme. Det blir mest biografier och deckare som jag skänker vidare efter jag läst dem. Men eftersom jag konstant ligger efter så fylls travarna på med oläst material efter hand. Fotoböcker köper jag bara om jag verkligen gillar dem. De har en egen hylla, men även den börjar bli full. Teknisk fotolitteratur har jag alldeles för mycket av så såna köper jag inte.
Ett fynd från senaste tiden tycker jag man kan kalla det här fina exemplaret av Agfa Isola. När Martin Bogren var aktuell med sitt projekt Lowlands gick dagspriset i taket. Man kunde få 400:- för ett hyfsat exemplar. Men nu är priserna mer normala. Den här kostade 60:- inkl fodral på Emmaus, vilket får anses som helt okej.
Minolta Repo som jag skrivit om innan, föll jag för direkt. Den är i mkt fint skick och kostade 40:-, även den på Emmaus. Tyvärr inget fodral. Men objektivlock följde med.
Framkallningsattiraljer hittar man då och då. Här en Patersondosa med spiral i nyskick för 10:-.
Bensintändare i form av en kamera är ju svår att motstå. Påfylld och med nytt stift fungerar den perfekt. Skulle behöva poleras upp lite grann, men är fin ändå. Gissar att den är från 50-talet. Hittade den på bakluckeloppis i Karlstad förrförra sommaren. Den var inte så billig, men kändes unik. Femtio kronor.
Två fotoböcker hittade jag på Drottningtorgets loppis förra söndagen. " Sverige är fantastiskt", en bok med bilder av fula hus tagna på olika orter i Sverige. Det är inga fotografiska mästerverk, men väldigt rolig och inspirerande att bläddra i. 30:- i fint skick inkl skyddsomslag får anses vara okej.
"Jorden han ärvde" är bilder från ett jordbruk i Övre Kukkola. Sune Johnsson var där och gjorde en omfattande dokumentation om livet på gården 1966, och den här boken inleds med en del av hans bilder från den. Resten av boken är en nutida dokumentation av samma gård gjord i Sune Johnssons anda. Snygga svartvita bilder i fint tryck. Boken i nyskick, 40:- fick jag ge.
Besökte Dunkers kulturhus i Helsingborg härom veckan. Anledningen var fotoutställningen "Italia", där fotograferna Anders Petersen, Martin Bogren och Lorenzo Castore visar sina bilder från Italien. Jag hade ju fått ett smakprov av Martin Bogrens bilder som visades på Fotografiska i Stockholm när jag var där i januari. Dunkers är duktiga på att visa foto och jag tycker nog att bilderna kommer mer till sin rätt på de här öppna ytorna. Tyvärr var det glest med besökare, åtminstone den här torsdagsförmiddagen som jag var där. Kanske tätnar det till om helgerna. Man kan ju alltid hoppas.
Fotograferna hade fått varsitt rum att visa upp sina italienska bilder i. För besökarna tillhandahåller Dunkers audioguide, kan väl beskrivas som en blippmojäng med hörlurar. Har använt dem vid tidigare besök, Christer Strömholm, feb 2014 och Hans Gedda, aug 2014, där det har fungerat bra och tillfört mkt till visningen. Den här gången var det inte så omfattande. hade varit kul att få lite info från resp fotograf om motivval, platser, teknik osv. Nu blev det mer allmän översikt, ungefär vad som stod att läsa på det informationsblad som fanns upptryckt. Kändes lite torftigt, men å andra sidan, en bild ska ju säga mer än 1000 ord.
Anders Petersens bilder är tunga med hög kontrast och mycket svärta. Petersen går nära, han är inte blyg. Det känns ibland som kameran tränger sig på, det finns en stark ambition att vara närvarande. Det är inget finstämt betraktande utan rakt på. Jag har svårt att känna det specifikt italienska, känns mer som han hängt med ett gäng slitna människor på en nattöppen krog i Hamburg för länge sen. Men, bilderna är fantastiskt bra. Åven om det känns mer Anders Petersen än Italien.
Martin Bogrens bilder är en helt annan sort. Men även de väldigt bra. Lågmält, finstämt betraktande. Bilderna är med avsikt mer eller mindre oskarpa. Jag vet inte vad han använt för kamera, verkar som en gammal lådkamera med dålig närgräns. Det känns också lite underligt med repor och andra skador på filmen. Det är sådant man ser hos nybörjare som inte lärt sig hantera en våt emulsion. Här används de defekter som man definitivt ville undvika på den analoga tiden, till att förstärka en känsla. Hursomhelst är helheten av Bogrens bilder både bra och intressant. Men det hade varit roligt att få veta mer om hur han tänker. Kanske är han inspirerad av de konstnärer på 30-talet som medvetet repade negativen genom att lägga dem på på golvet och gå på dem?
Om Petersens och Bogrens bildkollektioner hänger ihop så spretar det desto mera hos Lorenzo Castore. Massor av stora bilder täcker väggarna. Det är svårt att se ngn röd tråd. Här finns det mesta. Människor, djur, porträtt, gruppbilder, färg, svartvitt. En minst sagt brokig skara. Men det är också här man kanske får den bästa känslan av Italien.
Jag själv fotograferad i den lilla studio som finns uppbyggd på Dunkers. Studion finns i en utställning om helsingborgsfotografen Nelly Gustavsson verksam 1903-1928. Även den väl värt att kika på.
Foto: Inga Fredlund
