Vanliga bilder på Linan

Den 14 augusti, för tredje året i rad, var jag med och ställde ut bilder på Linan. För den som inte känner till Linan, så är det en opretentiös utställningsform där deltagarna hänger sina bilder på tvättlinor. Man anmäler sig och bokar utrymme. Anmälningsavgiften på 50:- går oavkortad till Cancerfonden. Eldsjälen bakom projektet heter Niklas Wibom och han ombesörjer att ett antal pinnar kommer på plats. Deltagarna har förutom bilder och klämmor med sig linor att spänna mellan pinnarna. Sen hänger man upp sina bilder. Vi var ca 30 utställare som visade bilder mellan 12-16 i Slottsparken vid Biblioteket. 
Lite konstigt att inte fler passar på. Det finns ingen jury som bestämmer vad som får vara med och anmälningsavgiften är rimlig och går dessutom till välgörande ändamål. Linan är ett trevligt arrangemang som drar stor publik. Hoppas att den även blir av nästa år och att fler hänger på. Det finns alltid plats.

Bilderna här är de som jag hade med på årets upplaga av Linan. Min rubrik kommer sig av att jag nästan aldrig går ut med ambitionen att fotografera. Men jag lämnar praktiskt taget aldrig hemmet utan kamera. Så det blir en hel del bilder ändå.

Ensam vandrare på en bro i Västra Hamnen, Malmö

Beundran på avstånd, Monbijougatan Malmö

Morgonpromenad på Kaptensgatan Malmö

På stationen i Nässjö

På väg mot Göteborg

Gatuterapeut i Örebro

På stationen i Falköping

En cigg på en bänk vid Föreningsgatan, Malmö

Kungen av Loppisriket, Drottningtorget Malmö

På promenad vid Värnhem, Malmö

Sjörövare på Södertull, Malmö

Gatupredikant på Triangeln, Malmö

Gatumusikant på Södra Förstadsgatan, Malmö

 Gatuförsäljare på Södra Förstadsgatan, Malmö

På Drottningtorget, Malmö

Möte på Stortorget, Malmö

Säljare på Drottningtorget, Malmö

På en bänk på Södergatan, Malmö

Utanför Sveas, Örebro

Ett stilla bloss vid entrén, Huskvarna

Sloppis

Häromdagen besökte jag Malmös trevligaste loppis. Den kallas Sloppis och försigår två ggr om året. En gång på våren och en på hösten. Den har blivit mer och mer omfattande och sträcker sig nu i stort sett från Fridhemstorget till Kronprinsen. Nästan en kilometer loppis. Många säljare och bra priser lockar en jättepublik. På Sloppis hittar man också en del udda inslag, bland annat skönsång av kvinnokör.

Enda smolket i bägaren är att arrangörerna säger att detta var den sista Sloppisen. Det har blivit för omfattande. Det är synd, hoppas att det på nåt sätt löser sig och att vi även i fortsättningen får ta del av Malmös trevligaste loppis. Själv spenderade jag nittio kronor på två klämlampor till bokhyllan och en taklampa till hallen. Satte allt på plats när jag kom hem. Blev hur bra som helst.

Falköpings station

Ibland hamnar man på orter av den enda anledningen att man ska byta tåg. För mig var det korta besöket i Falköping just ett sådant tillfälle. Mitt resesällskap hade nämnt att stationsbyggnaden där var fin. Det var därför extra roligt när man som jag gillar hus och byggnader, att upptäcka att Falköpings station är en av de finaste stationsbyggnader jag sett. Byggd 1934 i stram funkis med stort ljusinsläpp i väntsalen. Stationsbyggnaden är ritad av arkitekt Birger Jonson och kan väl ses som ett skolexempel på den stilrena byggnadsstil som kännetecknar funktionalismen. Det har gjorts en tillbyggnad, med den följer stilen och stör i mina ögon inte alls helhetsintrycket. Ska man gnälla över nåt är det i så fall Pressbyråns rad av övertäckta fönster på gatusidan. Får man göra så? Skäms Pressbyrån!
Falköping central K-märktes 1986.