Några bilder från en oktobermorgon i Paris, kvarteren runt hallarna (Les Halles) 1970. Det är ganska hektiskt, renhållningsarbetarna är igång och varutransporter anländer. Folk är på väg till sina jobb.
Hallarna revs året därpå, myndigheterna tyckte att det till slut blev för opraktiskt med alla dessa varutransporter till centrala Paris, 1:a arrondissementet.
Nu ligger där sedan 1977 ett jättelikt shopping-center, Forum Les Halles. Jag har inte varit där, men kan tänka mig upplevelsen.
Området var tydligen marknadsplats redan på 1100-talet, men de jättelika byggnaderna som revs 1971 var lite nyare, de var byggda i mitten av 1800-talet.
Man kan nog ana att parisarna blivit minst sagt upprörda över förändringen i centrala staden. Att ge sig till att riva något som funnits så länge sker inte utan visst motstånd från allmänheten, åtminstone inte i Frankrike.
Bilderna är skannade från negativen, ett förfaringssätt som jag inte har någon större erfarenhet av. Är väl heller inte helt nöjd med kvaliteten, vill ha lite mer analog känsla i bilderna. Hoppas det blir bättre efterhand.
Det är ganska stor skillnad mot att skanna påsiktskopior som är betydligt enklare. Fast då får man ju skaffa mörkrum igen. Jag trodde nog att den tiden var förbi.
Vi hade framkallningsattiraljer med på resan, men ingen kemi. Den köpte vi på plats. Hade tänkt köpa D-76 så men fick inte tag på någon så det blev istället Microdol-X.
Det fanns ett stort klädskåp på hotellrummet där vi kunde ladda film, det fick bli på kvällen och en fick stå utanför och hålla igen dörren så det inte läckte in ljus. Sedan var det bara att framkalla, vask fanns på rummet. Filmerna fick sedan hänga och torka i gardinstången.
Det var fint att komma hem med framkallade rullar och kunna gå direkt i mörkrummet och göra kontaktkartor.
Har inte så många papperskopior kvar, och eftersom jag inte har tillgång till mörkrum så är ju skanning som ett enkelt sätt att modernisera arkivet.
Som relativ ny i ämnet negativskanning störs jag en del över de initiativ som skannern tar även i sk manuellt läge. Till exempel är kontrasten generellt för hög, och istället för att ändra detta på varje bild jag tycker att det borde gå att kalibrera någonstans. Apparaten (som för övrigt heter Epson V500) har också (i motsats till mig) valt att som standard bocka i rutan ”oskarp mask”.
Sedan har ju skannern ett helt gäng onödiga finesser, men så är det ju med all teknisk apparatur nuförtiden. Jag har kopplat bort alla ”förbättrande” redskap då jag föredrar att justera bilderna i efterhand.
Även om negativhållaren är i rangligaste laget har jag har inga problem med planhållningen. Vilket ju kanske beror på att de här negativen är ganska plana efter att ha legat i sina pergamynfickor i en låda i 40 år. Kanske blir det ett problem när man börjar med lite färskare underlag.
Pentax Spotmatic 50mm f/1.8, Tri-x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar