Vid mitt förra besök på Ribban med kamera och stativ då jag tog en del kvällsbilder, passade jag även på att ta en del material för att göra HDR-bilder.
Jag hade förberett mig lite bättre den här gången. Jag tog med mitt Gitzo-stativ, som jag köpte i slutet av 70-talet. Det är betydligt stabilare och tyngre, men egentligen inte mycket större än det stativ jag använt vi mina tidigare besök på Ribersborg. Jag valde också en bättre optik, då jag tidigare hade problem med att horisonten ville böja av.
HDR känns kanske lite uttjatat vid det här laget, men för den som inte testat det så mycket är det faktiskt ganska kul.
Jag tror kanske att motiven blir en aning begränsade. Känns som öde landskap, mycket moln och solnedgångar blir bäst. Rörliga föremål går ju inte alls, eftersom de hinner flytta sig mellan exponeringarna.
Enkelt uttryckt verkar det verkar som fotovärlden är uppdelad i två läger när det gäller HDR-bilder; de som gillar dem, och de som avskyr dem…
Kamera: Nikon D80, 18-70mm
Scott Kelby sa såhär en gång på sin blogg:
SvaraRadera" There’s a secret about those “over the top” HDR images that you don’t hear a lot of non-HDR photographers talk about. While many of these photographers don’t like HDR images at all…
….non-photographers absolutely love them!
That’s right—-regular, non photographer people love those over-the-top HDR images. Even though it’s seldom talked about, I think that’s incredibly important to know. "
Och det stämmer, alla icke-fotografer (som jag kommit i kontakt med i alla fall) älskar smått överdrivna HDR-bilder!