Paris 1970 på diafilm

Så har jag då äntligen kommit igång med att digitalisera mitt gamla dia- och negativarkiv. Jag har ju tidigare beskrivit den anordning jag konstruerat för ändamålet; Nikon D80 försedd med bälg och en Nikonoptik från en förstoringsapparat. En mycket skarptecknande optik, gjort för att prestera optimalt på korta avstånd. De här analoga objektiven tecknar dock något mjukare (har lägre kontrast) än optik avsedda för digitalt bruk, men det kan man ju enkelt efterjustera. När det gäller reproduktionsarbete kan det rentav vara en fördel med lite större kontrastomfång. Som belysning använder jag ett färghuvud från en gammal förstoringsapparat. Bilderna här kommer från en resa till Paris som jag och en kompis gjorde 1970.

Avfotograferingen gör jag med kameran inställd på RAW-format, och ISO 100 (lägsta), exponeringstiden 1/15 och bländareinställningen hamnar på 8 - 11, beroende på tätheten i diat.
Antagligen skulle en dyrare skanner ge ett bättre resultat, men jag tror det är marginellt för mina behov, samtidigt som det roar mig att återanvända gammal teknik som jag har liggande i gömmorna.

Jag var inte speciellt fotografiskt bevandrad vid den här tiden, men min reskompis var desto mer rutinerad. Han hade en Hasselbladare. Min egen nyinköpta kamerautrustning hade kostat mig en månadslön och bestod av en Pentax Spotmatic och två objektiv. Det här var enkla grejer utan några finesser då allt som handlade om foto vid den här tiden var nästan oöverkomligt dyrt.

Diafilmen jag använde, minns jag var en nyhet; Agfa 50S. Man ser nu att den inte riktigt motstått tidens tand, då vissa nyanser och färger blekts en del. Till på köpet blev bilderna monterade i Agfa diaramar som limmades ihop med damm och allt.

Stämningen från studentrevolten -68, levde kvar 1970 och minsta misstanke om en upprepning fick myndigheterna att besätta broar och vitala gatukorsningar med polis försedda med karbiner och stålhjälmar. Alla suspekta personer, dvs av manligt kön med långt hår (inklusive undertecknad), avkrävdes legitimation.

På Place de Tertre i Montmartre höll konstnärerna till och gör antagligen så fortfarande och med samma varierande kvalitet på sina alster.

Vi bodde högst upp på ett gammalt hotell på Rue Lafayette med badrummet i källaren (toalett fanns dock i korridoren). Utanför vindsfönstret fanns en avsats så man kunde rigga upp ett stativ och fotografera månen.


Kamera: Pentax Spotmatic, 50/1.8 och 85/1.8