Ett besök i Sachsenhausen

Jag besökte koncentrationslägret Sachsenhusen i samband med några dagar i Berlin hösten -07. Lägret ligger i den norra delen av staden Oranienburg, ca 3 mil utanför Berlin.

Nazisternas utrotningsverksamhet under andra världskriget borde väl alla känna till, men det berör mig illa att det faktiskt finns människor som på fullt allvar påstår att detta aldrig har hänt. Detta trots vittnesmål och omfattande dokumentation, både av nazisterna själva(!) men kanske framförallt av den amerikanska armén.

Eisenhower som var befälhavare för de amerikanska styrkorna i Europa, gav nämligen order om att alla hemskheter som man påträffade i dessa läger skulle dokumenteras med film, fotografi och skrivna vittnesmål. Han gav också order om att så många som möjligt av den tyska civilbefolkningen skulle tvingas besöka ett koncentrationsläger. Detta för att skapa uppmärksamhet kring det ofattbara i dessa massmord så att ingen i framtiden skulle kunna förneka att de verkligen skett. Men också med förhoppningen att något liknade aldrig skulle upprepas.

Lägret Sachsenhausen byggdes 1936 och fylldes snabbt med motståndare till den nazistiska regimen. Här internerades kommunister, socialdemokrater och fackföreningsfolk, men också judar, zigenare, vapenvägrare och homosexuella, samt olika grader av kriminella.

Från 1939 användes Sachsenhausen främst som arbetsläger för utländska krigsfångar från de nazistockuperade länderna. Fångarna sysselsattes bl.a. med jordbruk, vägarbeten och i stenbrott.

Antalet människor som dog i lägret under nazitiden uppskattas till drygt 100 000 genom svält, tortyr, sjukdomar samt massavrättningar.

I april1945 tömde nazisterna lägret och 30 000 fångar tvingades marschera mot Östersjön. Planen var att placera fångarna på fartyg som sedan skulle sänkas. Man uppskattar att 6 000 människor dog innan Sovjetiska trupper hann upp och stoppade marschen.

I augusti samma år tog sovjetiska armén över lägerverksamheten och bortsett från att man stängde krematorium och avdelningen för massmord, så fortsatte verksamheten som tidigare. Och lägret fylldes åter av motståndare till regimen, fast nu den kommunistiska, samt en blandning av människor dömda av militärdomstol och kriminella.

Lägret stängdes 1950, man räknar att det under den kommunistiska lägertiden inhyst ca 60 000 människor varav ca 12 000 dött av svält och sjukdomar.

Man får känslan att kriget knappat hunnit vara över förrän en stor grupp ryssar sysselsatte sig med att resa diverse segermonument i Berlin med omnejd. 

Jag besökte Sachsenhausen en vacker höstdag, solen sken, där var inte mycket folk och den nästan totala stillheten stod i bjärt kontrast till denna hemska plats där människor metodiskt under lång tid blivit utsatta för obeskrivliga lidanden.

Det finns en hel del info om Sachsenhausen på Internet tex. här: http://www.vitabussar.se/Sachsenhausen.htm