Amsterdam

Amsterdam, staden som har fler kanaler än Venedig, är kanske mest känd för sin liberala inställning till droger och prostitution. Men den är även en av de tryggaste städer man kan vistas i. Man kan ju undra hur detta hänger ihop. Kanske är det så att ramarna är vida men fasta? Att människorna uppskattar friheten, men följer reglerna?
Hursomhelst är det en väldigt trevlig stad att besöka, människorna är vänliga och hjälpsamma. och den lugna trafiken gör staden skön att strosa omkring i. Rekommenderar verkligen ett besök.

Det är nog få städer som har fler broar än Amsterdam. Man upphör inte att förvånas över den påtagliga stillhet som råder i de centrala delarna, avsaknaden av trafikbrus gör att det stundtals känns som man är i en småstad.

Det känns som staden är sponsrad av datorföretaget Apple, åtminstone använder man sig av en liknade benämning: I amsterdam dyker upp i olika sammanhang, som här tex i storformat bakom Riksmuseum; en flitigt använd bakgrund.

Holländarna är av tradition ett cyklande folk, men bor man i Malmö så känns inte skillnaden så stor. Kanske är holländarna än mer hänsynslösa än vi när det gäller framfart på tvåhjuling. Ringklockan används flitigt och farten är hög även i trånga passager.

Ett besök på Vincent van Goghmuseet är en nödvändighet. När van Gogh levde fick han knappt ihop till brödfödan (han sålde ju bara en tavla under sin livstid) och nu står vi i kö för att se hans tavlor på det moderna van Goghmuseet.

Den här kvinnan stod och beundrade sin spegelbild i den stora glasrutan till moderna museet

I hamnen finns Nemo som är ett slags vetenskapligt experimenthus för barn och ungdomar och framför den gröna byggnaden låg det ett sjörövarskepp.

För det mesta är inte kanalerna försedda med vare sig räcke eller annat skydd så det gäller att ha tungan rätt i mun när man ska parkera. Men det går galet ibland, och tydligen så pass ofta att man har en speciell räddningstjänst som har till uppgift att dra upp bilar som hamnat i kanalen

Husbåtar finns det gott om, amsterdamborna utnyttjar verkligen kanalerna. Här sitter ett gäng och fikar på sin pråm.

Det finnas gott om marknader i Amsterdam, t.ex. marknaden på Waterlooplain, där det finns något för alla, som t.ex. religiösa artefakter av skilda slag.

Två hattsäljande men ack så olika huvuden på marknaden.

Så här såg fotoavdelningen ut på Waterlooplain. Den fick dela försäljningsyta med tidskriftsavdelningen.

I utkanten av marknaden stod det här gänget och spelade. Först tyckte vi det lät det ganska trevligt, lite gnälligt zigenskt-judiskt ungefär, så vi satte oss i ett hörn och vilade benen, men ganska snabbt blev monotonin outhärdlig och vi gick.

En äldre dam utforskar retrosortimentet vid en secondhandbutik

Det var en regnig dag och den här hunden var helt nöjd med att stå på trappan och betrakta omgivningarna

Ett besök i Sachsenhausen

Jag besökte koncentrationslägret Sachsenhusen i samband med några dagar i Berlin hösten -07. Lägret ligger i den norra delen av staden Oranienburg, ca 3 mil utanför Berlin.

Nazisternas utrotningsverksamhet under andra världskriget borde väl alla känna till, men det berör mig illa att det faktiskt finns människor som på fullt allvar påstår att detta aldrig har hänt. Detta trots vittnesmål och omfattande dokumentation, både av nazisterna själva(!) men kanske framförallt av den amerikanska armén.

Eisenhower som var befälhavare för de amerikanska styrkorna i Europa, gav nämligen order om att alla hemskheter som man påträffade i dessa läger skulle dokumenteras med film, fotografi och skrivna vittnesmål. Han gav också order om att så många som möjligt av den tyska civilbefolkningen skulle tvingas besöka ett koncentrationsläger. Detta för att skapa uppmärksamhet kring det ofattbara i dessa massmord så att ingen i framtiden skulle kunna förneka att de verkligen skett. Men också med förhoppningen att något liknade aldrig skulle upprepas.

Lägret Sachsenhausen byggdes 1936 och fylldes snabbt med motståndare till den nazistiska regimen. Här internerades kommunister, socialdemokrater och fackföreningsfolk, men också judar, zigenare, vapenvägrare och homosexuella, samt olika grader av kriminella.

Från 1939 användes Sachsenhausen främst som arbetsläger för utländska krigsfångar från de nazistockuperade länderna. Fångarna sysselsattes bl.a. med jordbruk, vägarbeten och i stenbrott.

Antalet människor som dog i lägret under nazitiden uppskattas till drygt 100 000 genom svält, tortyr, sjukdomar samt massavrättningar.

I april1945 tömde nazisterna lägret och 30 000 fångar tvingades marschera mot Östersjön. Planen var att placera fångarna på fartyg som sedan skulle sänkas. Man uppskattar att 6 000 människor dog innan Sovjetiska trupper hann upp och stoppade marschen.

I augusti samma år tog sovjetiska armén över lägerverksamheten och bortsett från att man stängde krematorium och avdelningen för massmord, så fortsatte verksamheten som tidigare. Och lägret fylldes åter av motståndare till regimen, fast nu den kommunistiska, samt en blandning av människor dömda av militärdomstol och kriminella.

Lägret stängdes 1950, man räknar att det under den kommunistiska lägertiden inhyst ca 60 000 människor varav ca 12 000 dött av svält och sjukdomar.

Man får känslan att kriget knappat hunnit vara över förrän en stor grupp ryssar sysselsatte sig med att resa diverse segermonument i Berlin med omnejd. 

Jag besökte Sachsenhausen en vacker höstdag, solen sken, där var inte mycket folk och den nästan totala stillheten stod i bjärt kontrast till denna hemska plats där människor metodiskt under lång tid blivit utsatta för obeskrivliga lidanden.

Det finns en hel del info om Sachsenhausen på Internet tex. här: http://www.vitabussar.se/Sachsenhausen.htm