Den eviga staden
Tog en tur till Rom i slutet av oktober förra året. Där var både betydligt regnigare och fler turister än vi räknat med för årstiden. Det visade sig också vara betydligt svårare än vi förväntat oss att hitta restauranger med prisvärd meny.
Annars var allt sig likt, Rom är ju för övrigt ingen stad man tänker skulle drabbas av någon slags förändringsmani. Fast, man hade faktiskt skaffat tunnelbana sedan mitt förra besök, något som vi nu flitigt utnyttjade.
Tog en tur till Rom i slutet av oktober förra året. Där var både betydligt regnigare och fler turister än vi räknat med för årstiden. Det visade sig också vara betydligt svårare än vi förväntat oss att hitta restauranger med prisvärd meny.
Annars var allt sig likt, Rom är ju för övrigt ingen stad man tänker skulle drabbas av någon slags förändringsmani. Fast, man hade faktiskt skaffat tunnelbana sedan mitt förra besök, något som vi nu flitigt utnyttjade.
För det mesta är det trångt på Roms gator och trottoarer. Och även i tunnelbanevagnar och på bussar. Som i alla storstäder är det alltid mycket folk i rörelse. En vanlig syn i gathörnen är människor som står och tittar i kartor och ser undrande ut.
Staden är sig lik, kanske lite mer trafik, som det står i en låt. Den här tjejen stod och väntade på sin kille som parkerat vespan på tvären på övergångsstället. Runt hörnet ligger kyrkan Maria Maggiore och i korsningen dånar trafiken och vi sitter på en trottoarservering med var sin cappuccino och njuter av alltihop.
I en butik vi passerade kunde man köpa öl och vin med diverse kändisar på etiketterna. Man kunde välja mellan Påven, Mussolini och Che Guevara. Det kändes minst sagt märkligt att se dessa olika personer samsas på en och samma hylla.
Försäljning på hjul är en vanlig företeelse. Men räkna inte med något billigt mellanmål. Mellan 10-20 euro för något att tugga på, och då pratar vi nödproviant, inga delikatesser.
Vad vore Rom utan en demonstration eller manifestation? Medan vi tar ett glas vin på en servering vid Pizza Navona, börjar ungdomar samlas, och plötsligt så är det igång. De här demonstranterna ser ju väldigt snälla och glada ut med sin banderoll, och inte verkar de vara så många heller. Men servitören berättade för oss att detta var bara början. Man hade varnat för att större aktiviteter var på gång, kanske under kvällen.
Piazza Navona. Här håller konstnärer av alla slag till. Man kan t.ex. bli avporträtterad för 25 euro på endast 10 minuter. Himla bra timlön egentligen. Lite längre bort satt en man och gjorde karikatyrer och det kostade bara en tia. Fast då fick man acceptera att det stod folk omkring och skattade.
Att parkera sin bil har man upphöjt till konst i Rom. Här finns egentligen aldrig några lediga p-platser. Men man lever efter devisen att ingen plats är för liten, ibland kan det till och med gå bra på tvären.
Trastevere är stadsdelen som kanske inte har det bästa ryktet. Här bor de genuina romarna, åtminstone enligt trastevereborna själva. Och minsann, här var maten betydligt bättre. Omgivningarna är både slitna och nergångna, men mycket charmiga.
I Trastevere ligger Santa Maria inklämd bland andra byggnader vid torget. Kyrkans utsida är ganska oansenlig, men interiören är både vacker och fridfull. Man märker på stillheten att man här hamnat lite i utkanten av turiststråket.
På torget vid kyrkan framför fontänen stod det här allvarliga paret och rev av en smäktande tango. Jag tog några bilder, lade ett par euro i lådan, och fick ett snabbt leende från dem båda innan de åter fördjupade sig i sin musik. Tango ska man ta på allvar.
En kväll när vi skulle gå tillbaka till hotellet, började det regna ordentligt. Vi stannade till och köpte paraplyer av en alert gatuförsäljare. Men kvaliteten var inte den bästa, paraplyerna blåste sönder i något som snarast kan liknas vid monsunregn, och vi fick söka skydd i Piazza della Repubblicas pelargång.
