Malmö - en gles stad

Hade några ärenden uppe i stan i lördags. Parkerade cykeln på Storgatan och började med att inhandla en Frappoccino på Espressohouse. Jag tycker kanske inte att dom är så duktiga på kaffe, men en Frappoccino, med extra shot espresso samt grädde på toppen är mer godis än kaffe. Perfekt en varm dag. Jag tog den med och satte mig på en bänk på Gustav Adolfs torg. Där brukar vara mycket folk i rörelse och alltid något att titta på. Men inte idag, stillheten var bedövande, folk var nån annanstans. 
Jag avslutade min godisdrink och drog mig mot Triangeln som var mitt mål. Jag hade kameran i ryggsäcken, räknade inte med att det skulle vara lönt att ta fram den. Det var alldeles för glest med folk.

Men vid Södertull såg jag ryggtavlan på den här figuren som gjorde reklam för en amerikansk butik strax intill. Det fick bli en bild.

När jag passerade honom såg jag att han var rysligt lik förlagan han skulle föreställa. Jag sade det till honom, men han förstod mig inte. Så jag sa: "I thought you where him". Han förstod vad jag menade och blev glad över komplimangen. Jag frågade om det var okej att ta en bild. Han gjorde en inövad grimas och jag tog en bild.

Det har tillkommit ett nytt konstverk på Davidshallsbron. Det heter Way to go och är gjort av Åsa Maria Bengtsson. Verket består av nitton par skor från kända Malmöbor avgjutna i brons. En skylt vid varje par ger oss namn, yrke och födelsedata. Vill man veta mer finns det en barcode som man kan plåta av. Fungerar hur bra som helst. Många människor stannade till, läste och kollade. Någon försökte tom prova skorna. Interaktiv gatukonst.

Jag läste någonstans om en gatufotograf som sade att det inte går att gatufotografera i städer med färre invånare än en miljon. Malmö är ju långt från den tätheten även i vanliga fall, men i lördags var det glest som i en småstad.

Eftersom jag nu ändå hade kameran framme, fick det bli några vanliga bilder. En kille håller på att packa upp sin musikutrustning. Jag bestämde mig för att kolla sen, eftersom jag tänkte gå samma väg tillbaka när jag var klar med mina ärenden.

Några glada damer demonstrerade rockringar. En ny tung variant som man skulle använda i motionssyfte. Entusiasmen var översvallande och jag blev inbjuden till att testa, men avböjde.

Vid Triangeln stod den här välkände profilen och predikade. Det finns de som tycker han är en sanitär olägenhet med sitt elförstärkta religiösa budskap. Men jag tycker det är okej. Det hör ju liksom gatan till med underhållning av olika slag.

På min väg tillbaka passade jag på att ta en närbild på musikanten som nu hade kommit igång. Han spelade blues och det lät riktigt bra.