Skaffade mig en ny telefon i höstas. Motvilligt ska sägas efetrsom den gamla fungerade alldeles utmärkt. Som telefon alltså. Nu ställer man ju fler krav än att bara bli uppringd och kunna ringa. Det är väl det en telefon används minst till. Hursomhelst; appar som man anser sig behöva för ett bekvämt liv går inte att installera när en telefon passerat den aktningsvärda åldern av 3 år. Nåväl, en Iphone fick det bli eftersom det finns en del andra äppleapparater i hushållet som den måste kunna kommunicera med. Efter att ha skannat marknaden på vad som ger mest för pengarna bestämde jag mig för en Iphone SE. Stor som en femma men modern som en 6s. Allt enligt marknadsföringen. Räknar med att den ska fungera oklanderligt i 2.5 års tid. Än så länge fungerar allt som tänkt, en del tom bättre och snabbare. Största överraskningen är nog kameran.
Detta är min tredje Iphone och jag har aldrig använt dom att fotografera med, annat än i nödfall. Inget som jag använt i blogg, annonser eller annat mer seriöst sammanhang. Tills nu. Begränsningen är förstås att bara ha ett objektiv. Lite som att vara tillbaka på 70-talet med en Minox 35. Zooma digitalt är meningslöst. Då kan man lika gärna beskära i efterhand. Skärpedjupen är stort, inte konstigt med en brännvidd runt fyra millimeter.
Exponeringen är helautomatisk. Tid-bländare-ISO. Genom att peka på skärmen kan man kompensera exponeringen så den passar motivet. Vilket fungerar rätt så bra. Lite pilligt, men en vanesak. Bildkvaliten är hygglig så länge det inte är för mörkt. Då blir det riktigt grötigt. Men det är ju inte så konstigt med den lilla sensorn.
Lite efterforskning ger följande kameradata:
Sensorstorlek: 1/3" (dvs 4,8x3,6 mm)
Brännvidd: ca 4mm (motsvarar ca 28mm i småbildsformat)
Ljusstyrka: f2.2 vilket är kameras enda bländare
Exponeringsautomatik: fast bländare, tid 1/2 - 1/8000
ISO: automatisk 32 - 1600
Närgräns: 7,5 cm (3 tum)
Hyperfokalavstånd: 137 cm (dvs under det avstånd som optiken behöver fokusera)
Upplösning: 12Mp
Bildstorlek: 4032x3024, ca 3-4 MB Jpeg
Fast jag gillar väl inte riktigt hur man tvingas hålla kameratelefonen när man plåtar. Avtryckarens placering känns också bakvänd. Men man vänjer sig väl. Tills vidare har jag löst det genom att plåta i kvadratformat, eftersom jag då slipper vrida å vända utan kan hålla kameran som det faller sig. Beskärningen till kvadratformat gör också att man tappar vidvinkeln och optiken blir mer som en normal. Man får bara tänka på att kvadraten lätt blir för stillsam. Att gå nära motivet kan skapa lite mer dynamik i en annars tråkig komposition.
Efterbehandla bilderna gör jag i Photoshop express i min IPad. Där finns förutom standardreglagen även några intressanta presets som man kan reglera styrkan på.
På Bergsgatan i Malmö. Såg tiggaren och löpsedeln som hörde liksom ihop. Det gick snabbt. Fanns bara möjlighet att ta en bild. Dörren till vänster gick plötsligt upp och in i bild. Med en större sensor hade det ju gått att beskära, men inte nu.
På Ribban i Malmö. Använde en preset som gav lite sommarkänsla fast det råkar vara en solig dag i februari.
Vid Vätterns strand står en man med stativ och stor kikare. Lugnt därute ligger Visingsö. men det kan knappast vara den han kikar på. Han ser nåt som vi andra inte ser.
Vid Vätterns strand finns också en kiosk. Den är inte öppen på vintern, men den är varken förbommad eller igenspikad som ju brukar vara vanligt med den här typen av säsongsöppna verksamheter. Skylten lyser välkomnande och man får en känsla av att innehavaren bara gått ett ärende en kort stund.
En regnig dag i centrala Jönköping.
En båt i vintervila vid Vättern.
Att tåg är försenade är en vanlig företeelse. Tur man har telefonen att pilla med.
Limhamnsvägen i Malmö
Byggnaden i bakgrunden är Malmö Opera. Den hette tidigare Malmö Stadsteater. Troligen det som inspirerat namnet på gatuköket. Det blev nästan rätt...
En grå förmiddag på ribersborg med Turning Torso i bakgrunden
Tillbaka på Vätterns strand
En dansperformance på Nässjö konsthall i samband med litteraturfestivalen där
Senare på litteraturfestivalen. Smålit som den kallas. Här blir Åsa Moberg intervjuad på scen av Erik Lindfelt. Här blir ljuset för svagt och bilden blir minst sagt grötig
I centrala Jönköping vid Östra Storgatan hittar man den här pampiga entren
Resebild från perrongen i Nässjö
Interiör från Nils Ericssonterminalen i Göteborg
På resa i en äldre, fast ganska futuristisk buss. nästan som att sitta i en slag rymdfarkost. Fast man såg att den hade några år på nacken. Det fanns nämligen askoppar vid sätena. En rest från en svunnen tid
